Just nu känns det som om jag och resten av min familj inte riktigt ligger i fas med varandra. Usch vad jobbigt det är. Jag skulle vilja skaka om min gube rejält så att han fattar något. Där kan vi prata om att ha skygglapparna på! Jag skulle nog kunna gå fram till karln, säga att jag vill begära skilsmässa och han skulle nog inte höra vad jag sa. Kanske till och med att han skulle svara men då skulle det nog vara på något helt annat som han trodde att jag sa. Jag undrar om han skulle märka om jag föll ihop i en liten blöt hög mitt på golvet. Förmodligen inte.

Ibland drömmer jag om att jag flyttar. Jag tar vad som är mitt och bara drar. Det vore på ett sätt rätt skönt att bara göra det. Fast nu funkar ju inte livet så, det vet jag ju. Vi har barn att tänka på också. Varför kan livet aldrig vara enkelt?

Synes.

Jag tänkte ha denna sida för att skriva av mig. Det kommer bli ett bollplank för mig, jag kommer säkert att "prata för mig själv" en hel del men just nu är det kanske det jag behöver. Ni som orkar läsa får gärna läsa och ni andra som inte orkar gör nog rätt i att strunta i mig ;) 

Att vara lilla jag är väldigt påfrestande just nu. Mitt liv suger rätt hårt emellanåt. Det finns stunder då jag önskar mig långt långt bort. Det finns stunder då jag bara vill fly från allt skit. Jag har så enormt mycket i mitt bagage som jag måste bearbeta innan jag kan gå vidare, det vet jag om. Bara för att jag vet det innebär det inte att det är enkelt dock. Jag vet vad mitt mål är men resan dit är lång. Jag behöver hjälp. Typ nu! Jag måste nog ta kontakt med en hjärnskrynklare men jag är bara så rädd för vad som ska komma fram så jag vågar inte gå dit. Jag kommer börja gråta innan jag ens har sagt hej. Det finns så sjukt mycket som jag har puttat bort, lagt locket på och hela den där baletten så jag vågar inte riktigt tänka på det.

Det finns några personer i mitt liv som jag känner att jag verkligen kan prata med (tack WA, LJ, LM, ÅT och KA). Älskar er! Dessa personer är min räddning rätt ofta... Skulle önska att jag kunde ge er lika mycket som ni ger mig men jag orkar inte vara stark för någon annans skull just nu. Nån dag när jag mår bättre så ska jag göra mitt bästa för att ta hand om er så som ni tar hand om mig...