Just nu känns det som om jag och resten av min familj inte riktigt ligger i fas med varandra. Usch vad jobbigt det är. Jag skulle vilja skaka om min gube rejält så att han fattar något. Där kan vi prata om att ha skygglapparna på! Jag skulle nog kunna gå fram till karln, säga att jag vill begära skilsmässa och han skulle nog inte höra vad jag sa. Kanske till och med att han skulle svara men då skulle det nog vara på något helt annat som han trodde att jag sa. Jag undrar om han skulle märka om jag föll ihop i en liten blöt hög mitt på golvet. Förmodligen inte.

Ibland drömmer jag om att jag flyttar. Jag tar vad som är mitt och bara drar. Det vore på ett sätt rätt skönt att bara göra det. Fast nu funkar ju inte livet så, det vet jag ju. Vi har barn att tänka på också. Varför kan livet aldrig vara enkelt?

Synes.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tänkte ha denna sida för att skriva av mig. Det kommer bli ett bollplank för mig, jag kommer säkert att "prata för mig själv" en hel del men just nu är det kanske det jag behöver. Ni som orkar läsa får gärna läsa och ni andra som inte orkar gör n...